Så är din ämbetstid som ärkebiskop äntligen över, Anders Wejryd, och jag drack champagne igår för att fira detta.
I ditt ställe finns nu den person som bara genom en vänlig mejlkontakt fick mig tillbaka till Svenska kyrkan, som jag hade lämnat 1,5 år tidigare när du blev ärkebiskop.
Vi har nu säkert med Antje Jackelén fått en analytisk och begåvad person på posten.
Det har förvånat mig att ingen har granskat din ämbetsperiod, först som biskop i Växjö stift och sedan som ärkebiskop. För hur ser det ut i ditt kölvatten?
Hur många finns det, som i likhet med mig själv, fick stämpeln som dålig och oduglig i sin panna av dig? Men vet du, Anders Wejryd, att så småningom insåg jag att du hade fel! Även om jag, liksom andra, givetvis har mina brister, så var jag varken dålig eller oduglig, men jag befann mig i en sjuk miljö, där ju turbulensen fortsatte i flera år efter min tid, och där ytterligare anställda löstes ut, några blev uppsagda på grund av arbetsbrist och andra slutade själva. Bland dem som kom bort var en av de fyra rektorer som kom efter mig!
Vi kan väl också minnas hur det var när du kom till Växjö stift. Där fanns det då tre prästkandidater som hade lovats prästvigning av din företrädare, Jan Arvid Hellström, trots att han kände till deras inställning till kvinnliga präster.
Det löftet svek du och nekade dem vigning, vilket blev till stort elände för dem, så klart.
Senare plockade du bort Dag Sandahl som kontraktsprost trots att han, vad jag vet, var både omtyckt och duktig, på grund av hans inställning i kvinnoprästfrågan. Hur var det då med de andra kontraktsprostarna? Hade ingen mer samma inställning? Ja, överhuvudtaget blev ju Dag ganska omilt behandlad av dig, tyckte jag. Var du kanske rädd för honom?
Jag följde besluten i domkapitlet i Växjö stift under min rektorstid och såg vilka beslut som fattades om prästerna.
Hur var det sedan med den personliga e-posten om en präst som du publicerade och som det blev så stor turbulens omkring därför att prästparet, som det handlade om, menade att du hade brutit mot tystnadsplikten?
Vad hände på Kyrkokansliet i Uppsala med alla de anställda som försvann av egen fri vilja eller ofrivilligt? Hur många var de? Tio personer om jag inte missminner mig.
Utköpen 2009-2010 av tre chefer plus 29 anställda med avgångsvederlag eller pensioner kostade Svenska kyrkan 36 miljoner kronor enligt Kyrkans tidning, som fått uppgiften från Kyrkokansliet i Uppsala. Bland dem som försvann var generalsekreteraren och personalchefen.
Och hur stöttade du biskop Sven Thidevall, din efterträdare, vid konflikten i stiftet? Var det helt frivilligt att han blev omplacerad? Eller lät du Ragnar Persenius, som du skickade ner till Växjö i stället för att åka dit själv, göra påtryckningar?
Jag gillade personligen ditt förhållningssätt i Uppdrag granskning, men det är ju samtidigt solklart att prästerna hade förväntat sig ditt stöd.
Det hade nog alla vi, som var i chefsposition där du var ordförande eller chef över oss, gjort. Men genom ditt vingliga förhållningssätt bäddade du för aktioner mot oss. Och sådana försök görs på många håll! Men dessa aktioner kommer inte så långt om inte den ytterst ansvarige vinglar hit och dit.
Den stora frågan under din ämbetstid har ju varit klimatfrågan.
Bra! Bättre det än att du sysslade för mycket med människor.
Jag är ganska övertygad om att denna uppfattning delar jag med alla oss som har råkat illa ut tack vare din inkompetens.
Och jag är övertygad om att om Jan Arvid inte hade omkommit så hade jag också varit kvar som rektor. Jag har fortfarande kvar den lapp han bifogade mitt nya anställningsavtal efter ett år som rektor. " Lycka till framöver! Från stiftets sida är vi glada över Dig!"
Jan Arvid var inte så lättduperad. Han hade säkert inte heller lyft bort Dag Sandahl som kontraktsprost.
Hoppas att du nu kommer att verka inom områden, där du inte lägger flera lik i din last! Den insiktsfulla domen väntar oss alla!
12 kommentarer:
Bra! Du skiljer tydligt ut person och sak. Du kan se att man kan ha olika synpunkter men när det gäller så gäller det.
Tack! Skönt att någon av alla de som har läst detta idag har kommenterat!
Jag tror att många, i likhet med mig, inte vill lägga sig i när du offentligt anklagar någon. Jag tycker att det känns ytterst obehagligt att läsa ditt inlägg. Jag känner inte dig mer än genom bloggen och känner inte AW. Och jag tänker absolut inte ta parti för någon. Min spontana känsla är enbart obehag.
För det första så kritiserar jag inte Någon utan jag kritiserar en ämbetsutövning, och det är stor skillnad på det, vilket föregående kommentator har begripit. Sedan är jag ju knappast den ende som kritiserar den här mannen, hela den sista tiden har ju varit full av kritik i media. Men det är ju intet mot det gatlopp som hans efterträdare fick löpa i media utan att han togs i försvar. Eller det som har skrivits om den nytillträdda ärkebiskopen.
Men visst, det är ju så inom kyrkan, att man låter skiten växa tills det spricker, för det är så hemskt obehagligt med öppen kritik! Kritiken kör man i korridorerna som förtal!
Det finns inte en enda sak i detta inlägg som är osaklig. Allt har hänt! Det enda som är subjektivt är bedömningen av mina egna insatser. En historia som gick med förstasidesrubriker i lokalpressen i åtskilliga nummer och även var omskriven i Expressen.
Sedan tycker jag, Bloggblad, att du kan tala för dig själv. Vad andra tycker kan du inte gärna veta. Jag har fått andra positiva reaktioner på detta.
Jag tyckte det var bedrövligt att han blev biskop...
Man skulle kanske önskat ett annat sinnelag!
Svensken ogillar konflikter - medelsvensson såväl som Wejryd. Men du har så rätt i att en chef ska rädda andras skinn istället för sitt eget. Än mer allvarligt blir det om man därtill lägger det kristna perspektivet på att en präst - och än mer en biskop - har ett särskilt ansvar för andra inför domens dag. Då blir frågan om man tror att Gud verkligen finns och att ämbetet verkligen är Guds konkreta uppdrag till en människa. I så fall borde främst Gudsfruktan och inte bara människofruktan avgöra handlingarna.
Ja, så är det nog, men det är märkligt att man kan vara så kall, tycker jag. Dessa utköp får ju konsekvenser på olika sätt för medmänniskorna. Borde man inte vara mera aktsam om varandra?
Det sorgliga är att även någon som här ger dig stöd i högsta grad hängt ut och ingått i drev mot annan inom kyrkan
Det är annars många som utsatts av kyrkan både utanför och inuti
AW har tagit ställning i drev utan att ett minsta uns nedvärdera sig t att ta reda på någon sanning
En människas liv är intet värd mot kyrkans anseende
Flera biskopar i Sverige inklusive AW resonerar "bättre offra någon annan människa än att bli kritiserad själv"
Skicka en kommentar