lördag 26 oktober 2013

Min barndoms Gud...

var en snäll farbror som satt på ett moln i himlen, dit vi alla skulle komma senare. Jag tror knappast att det hade varit möjligt att ha kvar den tron idag!

Men jag har nog alltid varit väldigt Jesuscentrerad i min tro. Har funderat på det, och jag tror att jag har en starkt frireligiös botten genom att farmor, som var frireligiös och starkt troende, hade fostrat min far (hon dog när jag var tre år) och genom att jag gick i söndagsskolan i Betel. Det lades nog någon sorts omedveten grund där.

Sedan var jag scout i KFUK och konfirmerades i Svenska kyrkan.
Och jag var också ett tag söndagsskollärare där.

Idag har jag en annan sorts tro. Och den ses säkert som heretisk av en del. Nej, jag tror inte att vinet och brödet i nattvarden faktiskt ombildas till Jesu blod och kropp. Det har jag för övrigt aldrig lärt mig!

Jag tror inte heller att vi kommer att få en ny kropp eller mötas efter döden igen. Men skulle vi få en ny kropp hoppas jag att Gud skapar om mig som jag var i 20-årsåldern och skulle vi mötas efter döden, så hoppas jag att de jag har ogillat hamnat i helvetet, och att jag själv kommer till himlen! :-)

För mig har Bibeln ett symboliskt bildspråk, som vi ska lära oss tolka. Liksom Jesus talade i liknelser, så talar Bibeln till oss i bilder och symboler. Den är inte lätt och rakt upp och ner och kan inte bokstavstolkas, då gör man det alldeles för lätt för sig!
Jag är övertygad om att det finns en kraft som jag kallar Gud/Kristus och den heliga Anden som också påverkar våra enskilda liv. Men min Gud är inte längre en farbror med skägg som sitter på ett moln!
Och jag har mycket svårt att förstå de som diskuterar i all oändlighet om vilka som kommer till himlen. Det intressanta för mig är de som har fångat in gudsriket här och nu. De som lever som sant kristna och förökar kärleken på jorden så att Guds rike kan bli en verklighet. Jag tror att det är detta vi ska sträva efter inte efter att komma till en konstig himmel efter döden.
Vilken etikett människor sätter på min tro är mig fullständigt likgiltigt. Själv har jag ingen etikett. Jag vet bara att när jag lever i Guds ljus, då har jag bomull och lugn i mitt bröst.

2 kommentarer:

Anonym sa...

Det var obehagligt att du önskar människor till helvetet. Du kanske inte mår så psykiskt bra, eller så kanske du bara är självgod och bitter. Trist

Agnes

http://regentags.wordpress.com/

nya tant lila sa...

Det var faktiskt ett skämt! Framgick inte det? Jag tror varken på himmel eller helvete bortanför jordelivet, men väl i det!
Ditt sätt att attackera mig personligen är typiskt för den stil man har sett på de kyrkliga bloggarna den sista tiden! Hur mår du själv?